PISA i skuggan av pandemin

Det har nog inte undgått någon att resultaten har sjunkit i den senaste PISA-undersökningen. Det är lätt att dras med i förenklade budskap och krav på handlingskraftiga och snabba åtgärder. Men det är inte vad svensk skola behöver.

PISA-resultaten understryker det vi redan visste, nämligen att skillnaderna mellan elever fortsätter att öka. Skolans kompensatoriska uppdrag har aldrig varit viktigare. Och det har aldrig varit svårare.

PISA präglat av pandemin

När årets resultat kallas det största kunskapstappet i PISA:s historia ska vi komma ihåg att det inte är något som är isolerat till Sverige. Samma mönster syns i hela OECD, och alla seriösa analyser tyder på att den generella nedgången primärt handlar om en pandemieffekt.

Innerst inne hade jag hoppats att Sveriges strategi att hålla skolorna öppna skulle ha dämpat effekten mer, men pandemieffekten var tydlig också i Sverige och de redan sårbara grupperna drabbades mest. Även om skollokalerna var öppna var det stor frånvaro bland både elever och lärare. PISA-resultatet stämmer med de utvärderingar som gjordes efter pandemin. De visade på en kunskapsskuld – att frånvaro hos lärare och elever, restriktioner och undervisning på distans gav sämre kunskapsutveckling i vissa ämnen och elevgrupper, även i yngre år. Kort sagt kan man säga att pandemin förstärkte svensk skolas största utmaning: det kompensatoriska uppdraget.

Ingen quick fix

Det här är en strukturell fråga som inte har någon quick fix, inga symbolåtgärder eller riktade statsbidrag som snabbt kan lösa det. Det är heller inte något som skolan kan klara ensamt, för orsakerna ligger till stor del utanför skolan. Vi har en annan elevsammansättning idag än vi hade för tio år sen.

Samtidigt har vi ett skolsystem som på olika sätt bidrar till att förstärka segregationen ytterligare. Elever från olika bakgrund möts mer sällan i skolan och skillnaderna mellan skolors betygsresultat har också ökat över tid. Att stärka likvärdigheten och ge förutsättningar för en god undervisning i varenda klassrum handlar om långsiktighet, inte om snabba reformer. Och det kräver att vi jobbar förebyggande – från förskolan och genom hela skolsystemet.

Den viktigaste kvalitetsfaktorn är lärarkompetens, och om skolan på riktigt ska bli kompensatorisk behöver de bästa lärarna och rektorerna i högre grad finnas på de skolor där eleverna behöver mest.

Idag har skolor med större utmaningar förvisso mer resurser än andra, vilket bland annat speglas genom en högre personaltäthet, men de har ofta lägre behörighet, och det behöver vi fortsätta jobba med lokalt. Men förutsättningarna för behörighetspusslet ser väldigt olika ut beroende på var i landet vi befinner oss. Sverige behöver lärarutbildningar som når hela landet – staten måste ta ett mycket större ansvar för dimensioneringen.

Med det sagt har vi som skolhuvudmän en alldeles avgörande roll för kvalitet och likvärdighet utifrån de förutsättningar vi har, och här är grunden en väl fungerande styrkedja. När politiker, förvaltning, rektorer och lärare samarbetar utifrån sina respektive roller ger det stabilitet och tillit.

Elever som trivs, och andra intressanta lärdomar från PISA

Avslutningsvis, så här en vecka före jul, vill jag lyfta några positiva lärdomar ur PISA-undersökningen:

• När digitala verktyg används integrerat för lärande förbättras resultaten. Det här är ännu tydligare i Sverige än hos genomsnittet och får stå som symbol för att symbolpolitik inte är vägen fram.
• Det finns mycket att lära från länder som lyckas väl! Till exempel vårt grannland Estland, som återigen är i topp bland OECD-länderna. Där finns inte bara en framgångsrik digitalisering, utan en imponerande strategisk långsiktighet.
• Pandemieffekt till trots – svenska elever trivs i skolan. Här vill jag tro att de öppna skolorna under pandemin ändå gjorde stor skillnad för elevernas mående. Att våra eleverna känner tillhörighet i sin skola är en bra utgångspunkt i det fortsatta arbetet för en mer likvärdig och kompensatorisk skola.

PISA innehåller massor av intressanta data. Vi kommer att fortsätta vår analys och återkommer säkerligen till dessa frågor under det stundande nya året.

Men först vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år!