Mindre bergochdalbana med värdesäkrade statsbidrag

I helgen kom statsministern med ett löfte om att regionerna kan räkna med stöd till sjukvården. Det är välkommet, om än fortfarande oklart vad det innebär mer konkret.

Vissa debattörer tycker om att ge bilden av att kommuner och regioner bara får mer och mer statsbidrag, och aldrig blir nöjda. Detta trots att det ofta sker en real urholkning av statsbidraget. Det ställs på sin spets i ett exceptionellt läge som detta, när inflationen – påverkad av yttre omständigheter – har gett exceptionella kostnadsökningar, inte minst i regionerna. Med en automatisk värdesäkring av statsbidragen hade situationen sett annorlunda ut. Det skulle också ge transparens och skapa långsiktiga planeringsförutsättningar – vilket leder till bättre möjligheter att bedriva välfärdens verksamheter på ett effektivt sätt.

Samma pengar gång på gång

Ibland ser vi att statsbidragen, till olika ändamål i kommuner och regioner, presenteras flera gånger. Det kan vara på en särskild presskonferens, sedan i vårändringsbudgeten eller budgetpropositionen. Slutligen kan samma bidrag aviseras i samband med att riksdagen fattar beslut om budgeten och ytterligare en gång i samband med att det betalas ut. Mycket press för pengarna även om det många gånger handlar om ganska små belopp. Den oinvigde kan då uppfatta det som mycket pengar och många satsningar.

Ett problem är att statsbidragen ofta är oförutsägbara och att information om nya bidrag ibland kommer så sent att de inte hinner nyttjas. Dessutom är statsbidrag i Sverige nominellt sett oförändrade över tid om inte några nya beslut fattas. Det gör att de successivt urholkas i takt med inflation och ökad befolkning. Nivån på de riktade bidragen ändras i stort sett aldrig medan de generella ökar då och då med stort buller och bång, trots att ökningen många gånger inte motsvarar den urholkning som sker till följd av inflation och demografi.

Förutsägbarhet gynnar verksamheterna

Flera utredningar har föreslagit att staten automatiskt ska kompensera kommuner och regioner för konjunkturvariationer med mer pengar i en lågkonjunktur utifrån ett genomsnitt av skatteintäkterna eller att intäkterna ska garanteras på en bestämd miniminivå.

Det är inte självklart att en sådan automatik skulle betyda högre statsbidrag i en lågkonjunktur än dagens årliga beslut. Under covidpandemin 2020–2021 överkompenserades kommuner och regioner jämfört med intäktsbortfallet.

I en bilaga till Långtidsutredningen (bilaga 7 SOU 2023:92 - Nytt ramverk för finanspolitiken) föreslås att statsbidragen ska kunna anpassas så att kommunsektorns totala intäkter med automatik kan finansiera en viss verksamhetsvolym med oförändrad skattesats. Automatiken skulle innebära större förutsägbarhet.

Mindre konjunkturkänsligt system

Det finns i rapporten en diskussion om att statsbidragen till kommunsektorn borde realvärdessäkras. Med en real värdesäkring skulle sektorn inte ha drabbats som den nu gör till följd av den höga inflationen under 2022–2023. Med en automatisk indexering skulle det också bli tydligt om beslut om bidragsförändringar faktiskt är reala tillskott eller inte, vilket det idag är svårt att bilda sig en uppfattning om. I rapporten skrivs att det skulle vara en fördel utifrån en demokratisk synpunkt.

Ifall konjunkturläget är normalt betyder det system som skisseras i utredningen att statsbidragen räknas upp med inflationen om löner och priser ökar i samma takt. Om lönerna, som normalt är fallet, stiger mer än priserna, räknas statsbidragen upp med mindre än inflationen eftersom kommunernas skatteunderlag då ökar snabbare än priserna och tvärt om - och om priserna ökar mer än lönerna skulle statsbidragen öka mer.

Med ett sådant system skulle sektorn kunna planera långsiktigt, öka effektiviteten och vara garanterade medel till välfärden på en viss nivå. Det skulle bli tydligare för alla.