Kan danska lösningar fungera i en svensk kontext?

I maj reste vi några från SKR till Köpenhamn för att se hur social omsorg bedrivs i ett land som hyllats i Sverige för sitt arbete mot gängkriminalitet. Här följer några tankar från resan.

Det pratas mycket om vårt södra grannland just nu. Statliga utredningar föreslår visitationszoner och ungdomskriminalitetsnämnder, och att flytta LSU-ungdomar från SIS till Kriminalvården, allt med Danmark som förebild. På SKR kastar vi längtansfulla blickar på deras lyckade kommungemensamma digitaliseringssatsning.

Både svenska politiker och tjänstemän åker på studiebesök till Danmark för att hämta inspiration. Det finns goda skäl att göra det, men det är inte lätt att veta om vi hämtar rätt saker och om vi tar hänsyn till hela kontexten.

Härom veckan var även jag och medarbetare från socialtjänstsektionen i Danmark på studiebesök hos KL (Kommunernas Landsförening), hos KOMBIT (kommunernas IT-gemenskap) och på verksamheter i Köpenhamns och Gentoftes kommuner. Det går både att se likheter och stora skillnader mellan länderna. Vi kämpar båda med att höja antalet heltidsanställda inom kommunerna, men medan 80 procent av medarbetarna arbetar heltid i Sverige, är siffran ungefär 20 procent i Danmark. Här har danskarna verkligen möjlighet att möta kompetensbristen, som är lika tuff i Danmark som i Sverige.

Vi besökte även Sundholm, ett kommunägt område i Köpenhamn där Köpenhamns största härbärge inom bara några kvarter samsas med ett ungdomsfängelse, en lågtröskelmottagning som erbjuder grundläggande sjukvård och möjlighet till sprututbyte, och en caféverksamhet för personer i utsatthet. Där ligger också en skola och en förskola, en kommunal verksamhet som gör produkter av stadens biodlingar och en vacker park med odlingar där personerna från härbärget kan arbeta. Det var en solig eftermiddag och i parken lekte två mammor med sina barn, bara några hundra meter från parkbänkarna där de hemlösa satt och drack öl. De skarpa kontrasterna i det här området var slående, och kändes inte helt oproblematiska – det kändes som institutionalisering och geografisk integrering på samma gång.

Samma tankar slog oss i det stora område vi besökte dagen efter; ett stort antal gruppbostäder för personer med funktionsnedsättningar som låg tillsammans med en anpassad skola. I Danmark, till skillnad från i Sverige, har de som arbetar inom funktionshinderområdet antingen högskoleutbildning eller studerat flera år på yrkeshögskola. Det fick mig att fundera ett varv till på vår svenska modell. Vad är det som gör en institution? Är det antalet personer som bor där, eller vilket stöd och bemötande de får? Vi vet att målgruppen som får stöd av LSS i dag till mångt och mycket är en annan än när lagstiftningen kom, vi vet också att högre kompetens ger ett bättre stöd och bemötande.

Vi såg också exempel på Danmarks arbete med harm reduction för personer med ett skadligt missbruk. Dels på Sundholm, dels på ett boende för personer med samsjuklighet, det vill säga med psykiatriska funktionsnedsättningar och ett parallellt skadligt bruk eller beroende, där nykterhet eller drogfrihet inte var ett behandlingsmål. Vi fick höra om de kliniker som administrerar heroin till personer där mer traditionella behandlingar misslyckats. De flesta av dessa personer går till kliniken två gånger om dagen, varje dag i veckan. Men samtidigt kan de behålla sin bostad och kanske också sköta ett arbete.

Inspiration från andra sidan Öresund

Besöket i Danmark gav sannerligen inspiration. En viktig lärdom jag tar med mig är deras arbete med relationell socialtjänst – att verkligen befinna sig där den i behov av stöd är och inte tänka struktur, byråkrati, regler och på så sätt distansera sig. Inte utgå att jag som professionell sitter på lösningen. Utan istället ha ett transparent, personligt och närvarande samarbete och hitta individuellt anpassade lösningar, tillsammans.

En annan verksamhet som inspirerade var Gadepulsen, där polisen i samverkan med socialtjänsten gör omfattande insatser för mycket unga personer som riskerar att hamna i grov kriminalitet. Medarbetarna följer tätt ungdomen under flera år, alla dagar i veckan, via öppenvård, och säkerställer bland annat att han eller hon får stöd i skolan och hjälp med organiserade fritidsaktiviteter. De riktar även stöd till föräldrarna eller föräldern (pappan lyser oftast med sin frånvaro) och genomför gruppterapeutiska insatser.

Det är viktigt att komma ihåg att när den svenska regeringen föreslår en rad nya repressiva åtgärder för framförallt barn och unga, med hänvisning till Danmark, så ser vi också hur vårt grannland samtidigt satsar stort på intensiva tidiga åtgärder. Även om vi varken kan eller bör införa de danska lösningarna rakt av in i en svensk kontext, oavsett om det handlar om repressiva eller förebyggande åtgärder, så finns det mycket att lära och ta med sig från andra sidan Öresund. Inte minst nu när vi snart ska reformera vår egen, svenska socialtjänst.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Verifiering * (obligatorisk)
    Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.

    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Sök i bloggen